Mikromat

Häromdagen blev jag varse om en av de stora nackdelarna med att bo i ett engelskt 50-talshus. Efter att det luktat lite gas i köket i ett par dagar ringde vi till gasbolaget. De berättade att sådant DEFINITIVT inte var att leka med, och skickade två personer som stod utanför dörren i samma ögonblick som vi la på telefonluren. De kunde snart konstatera att problemet var en läcka i gasspisen och berättade att den inte var stor nog för att spränga hela kvarteret i luften men kunde i alla fall ha omvandlat större delen av vår bottenvåning till ett fall för försäkringsbolaget.

Efter att ha öppnat alla fönster och dörrar och satt ett stort rött klistermärke med orden ”out of use – immidiately dangerous” på spisen sa de tack och hej och lämnade husets tre något chockade invånare till att fundera över hur man gör sig av med en stor range cooker: det är inte direkt något man tar under armen och knallar till tippen med. För en gångs skull hade vi tur i oturen, för strax därefter knackade en medlem ur resandefolket (den politiskt korrekta benämningen på det som tidigare kallades tattare) på dörren och frågade om vi hade något metallskrot som han kunde få. Ett ögonblick senare låg vår kära spis på hans flakbil och nu blir det mikromat i några veckors tills vi lyckats spara ihop till en ny.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag brukade ha tur i spel ett tag men detta har gått kraftigt utför sedan min senaste rapport i ämnet. Med förhoppningen att lyckan vänt satte jag en peng på min favorithäst dagen därpå. Oddsen var höga och med en vinst hade vi inte bara kunnat köpa ny spis utan också renovera hela köket (IKEA Ståt är planen!) men min grå springare galopperade glatt i mål som fyra så det var pengar i toaletten.

Tränaren börjar fundera på om den här hästen verkligen har en framtid inom galoppen. De har pratat på att skänka bort henne, och efter att ha räknat ut att jag faktiskt skulle ha råd att ha häst trots min magra stallarbetarlön (såvida hon inte blir sjuk, tappar skorna eller äter för mycket) har jag enhäldigt beslutat att jag är först i kön. Om så är fallet kommer mikrad lasagne från Tesco räknas som en lördagslyx – bröd och vatten lär blir dieten såvida inte min spellycka vänder. Men vad gör man inte för en häst som denna: